Imorse åkte jag o lämnade barnen på dagis som vanligt.

Hämtade ut mitt paket på ica och gick in på kursen o plockade upp allt :)

Sen satte jag mej vid datorn en stund och då ringde dom från dagis o sa att Pontus hade feber. Så jag åkte o hämtade barnen sen åkte vi hem till mamma/mormor o hälsade på. Tänkte att Pontus kunde ju lika gärna vila hemma hos henne om han blev trött :) Han satt i mitt knä hela tiden o var riktigt, riktigt hängig.

 

Daniel ringde när vi hade varit där en stund så vi pratade lite, sen när vi precis hade pratat klart skulle jag säga något till Pontus, då var han alldeles slapp o började krampa och jag tror han var medvetslös. Jag trodde att han höll på att dö!! Det var så himla otäckt, jag har aldrig varit med om något värre! Men jag la iaf ner honom på golvet och försökte lägga honom lite på sidan som dom har visat på hjärt- o lungräddningskurser tidigare.

 

Sen sprang jag runt o letade efter en telefon tror jag, jag hade typ panik o visste inte vad jag skulle göra, irrade mest runt. Sen skrek mamma att han började bli blå i ansiktet och bad mej att ringa 112. Så då försökte jag skärpa till mig lite, och medan jag pratade med sjuksköterskan började Pontus kräkas och efter det vaknade han väl till lite grann. Men det verkade precis som att han inte såg nåt, han bara irrade runt med blicken i hela rummet o man kunde inte få någon ögonkontakt alls.

 

Sen efter några minuter kom iaf en ambulans och hämtade oss och så åkte vi till Falun så dom fick undersöka honom. Jag fick veta att det var feberkramp han hade haft och att det inte var farligt alls även om det såg otäckt ut, men det kan tydligen bli så om febern ökar/minskar väldigt fort.

 

Han sov nästan hela vägen dit o fick syrgas i en mask. Väl på akuten tog dom stick i fingret, kollade tempen, kollade infektionsprover, gav honom ipren osv. Och eftersom allt såg okej ut så fick vi åka hem. Så en timme senare kom mamma o flickorna och hämtade oss.

 

När vi kom hem stod Daniel utanför. Och när vi kom in åt vi lite glass, försökte få i Pontus lite glass också men han ville inte ha nånting. Han var jättegnällig och ville bara sitta i mitt knä o så började han bli lite varm, så vi gav honom alvedon. Efter det la han sej i Daniels famn och då började han krampa igen!! Så vi la ner honom i soffan och försökte få kontakt med honom men han var helt borta. Det höll på en bra stund o det började rinna saliv ur munnen på honom. Tillslut började han gny lite grann o sen somnade han till, men han andades iaf som vanligt. Sen vaknade han och tittade sej omkring och såg lite förvirrad ut. La sej på Daniels bröst o tittade lite på TV. Han var helt som vanligt igen, bara lite trött.

 

Jag ringde sjukvårdsrådgivningen o dom tyckte vi skulle åka upp till Falun igen så det gjorde vi...

Väl där fick vi träffa en sköterska som gav honom en ipren och så fick vi åka hem igen =/

Vi hade nästan räknat med att få vara kvar över natten för att de kanske skulle vilja ha koll på honom när det hade hänt två gånger på ett dygn (det sa sjukvårdsrådgivaren att de brukade vilja), men men. Vi fick iaf med oss några fler ipren hem som vi kan ge inatt o lite instruktioner hur vi skulle göra för att hålla febern nere (fick inte veta nånting sånt alls första gången jag var in så vi gav ju bara alvedon, det har ju alltid funkat förrut så. Och jag visste knappt att det fanns ipren för små barn...).

Flickorna är/var ju jätteoroliga och ledsna dom också, men vi har försökt förklara att det inte är så farligt som det ser ut. Det är svårt!

 

På vägen hem höll vi på o krocka med en älg också... Den sprang ut precis framför bilen, men som tur var hade Daniel sett den uppe på kullen precis före så han hann bromsa i tid :)