I fredags vid 22-tiden åkte vi till Falun igen, och den här gången tänkte vi begära att få stanna kvar oavsett hur lite/mycket jag hade öppnat mig för värkarna var jättestarka och kom med tre minuters mellanrum hela tiden.

När vi kom dit vid 23-tiden så tittade dom hur mycket jag hade öppnat mig, och då var jag öppen fyra centimeter så vi fick stanna kvar, jippi :P Sen gick allt ganska fort så jag minns inte riktigt allt som hände. Men barnmorskan försökte iaf kolla hjärtljuden med CTG-apparaten men det funkade inte så då spräckte hon tillslut vattnet och satte en elektrod på bebisens huvud. Sen fick jag lustgas och allt blev som en enda stor tjock dimma. Men värkarna kom iaf hela hela tiden så jag fick knappt nån paus alls emellan, det var jättejobbigt!

Mitt i lustgasdimman så kändes det som jag hade en stor tjock tampong där inne med ett snöre som nån drog i varje gång det kom en värk, men det kom ju inte ut nånting när dom drog utan det gjorde bara väldigt, väldigt ont så jag kunde inte fatta varför dom inte slutade dra i snöret nån gång!
Och sen gick min hjärna verkligen ner på lågvarv, allt som sades i rummet kändes det som dom hade sagt för en timme sen och jag inte uppfattade det förrän då, ganska jobbig känsla. Hade helst velat lägga bort lustgasen helt ett tag, men då gjorde det alldeles för ont istället...

Sen helt plötsligt kände jag att jag behövde "bajsa" dvs krysta, och samtidigt hade jag vanliga värkar. Men eftersom jag inte hade öppnat mig tillräckligt än så fick jag lov att hålla emot så mycket jag bara kunde när krystvärkarna kom. Jag blev ju helt slut av detta.
Och eftersom bebisens huvud kom ner för fort så var barnmorskan tvungen att trycka upp honom en bit igen, detta gjorde nog honom livrädd för hans hjärtljud sjönk från 140-150 och ner till 45. Så då blev det jättebråttom och jag fick hoppa över till en annan säng och sen sprang dom bort med mig till operationssalen där jag fick byta säng igen. Narkosläkaren sa nåt ord och jag fick dricka nånting o sen suga i en mask, och sen somnade jag.

Så klockan 2.27 på natten mellan fredag o lördag föddes lilla Pontus med urakut snitt!
Han vägde 3630gram och var 52cm lång. :)
Men läget med honom var riktigt riktigt allvarligt när han kom ut, så hade han inte förlösts med snitt så hade han troligtvis inte funnits här hos oss idag! Det känns jättehemskt att veta!!

Pontus som precis har kommit ut och får lite hjälp att andas...

 

En piggare liten kille igår (söndag) :)

 

En tuff liten kille som precis ska åka hem från BB :)

En stolt Julia ser lillebror för första gången :)

 

Och en lika stolt Isabelle :)