I helgen somnade vår älskade misse Rocky in. 

Han blev nästan 12 år och är så himla älskad och saknad av oss allihop!

 

Det känns jättetungt att han är borta.

Jag saknar att se honom ligga nånstans och sova och hur han skiner upp när han vaknar och ser en komma fram till honom, det lilla kurr-mjauet han gjorde varje gång han såg en, precis som om han sa hej. Eller höra ljudet av hans trippande tassar när han kom springande ut i köket så fort man öppnade kylen, och hur han kom och la sig hos en och försökte trösta när man var ledsen. 

 

Han är den goaste katten jag nånsin har haft/träffat med en helt egen personlighet som inte går att jämföra med någon annan. Han var så himla barnkär också och gick från rum till rum för att hålla koll på barnen ända sedan de var små.

 

Det är så tomt utan honom, han var verkligen en glädjespridare!

Hoppas han har det bra där uppe i katthimlen <3